Spöken
Ett annat folk trotts att de varigt människor, var de osaliga döda, de som inte fick ro i sin grav. De gick igen och kallades också igengångare eller gastar. Människor i sjönöd ropade högt på hjälp i natten men de fick ingen hjälp. Varför ville ingem hjälpa dem??
Jo, de misstänktes att de var det dödas andar, spökerna som ropade och skräcken för dem kunde vara stor.

Varför blev dessa  människor spöken?

En person som under sin lifstid hade begott ett brott ville ha förlåtelse och gick igen.

En människa hade mördats och ville hämnas eller avslöja mördaren.
En död fick ingen ro i graven, förän han hade infriat ett löfte till en släckting eller meddelat var han gömt pengar.
En kvinnna som hade dött under havandeskapet, behövde kläder till barnen som hon fött och därför ko hon tillbaka till de levande
På en går fick folket aldrig någon ro för ett barn som spökade. En natt satt en skomakare och sydde ett par skor. Då kom ett litet barn till honnom och ville obsolut dansa. Det fick han. Skomakaren frågade sedan vem barnet var och varför det for fram på det här viset mitt i natten.

Barnets svar blev:
jo jag bor under nedersta
trappstenen i farstubron
jag lider stort tvång
för bytta ä´trång
och benen ä´lång