Skogsväsen
Innan maskiner, TV och datorer fanns, kunde människor i det gamla bondesammhället under lång tid leva ensamma och isollerade i skogen. Kolaren byggde där sig mila och vaktade dag och natt. På fjorton dagar såg han inte en människa. Det hände att han sommnade in just innan milan höll på att ta eld. Han vaknade med ett ryck som om att någon skulle ha skakat till honom. Kolaren kände på sig att det var ett skogsrån, huldran som väckte honnom. bemötte man henne artigt, var hon väldigt stämd mot en.
Men skogsrån var nog oftare ett otäckt och elakt väsen. Jägare kunde sträva rund i dagar utan att se skymten av ett villebråd. Det var skogsrån som förvirrade synen. Men hon kunde också förvrida huvedet på män som hade varigt ute i skogen en längre tid, ung och vacker som hon var. Det hände att män som hade gått ut i skogen och försvann och kom aldrig tillbaka. Skogsrån hade lockat dom med sig med sin skönhet. Men baksidan var inte lika fager som  framsidan. Hennes rygg såg nämligen ut som en trädstamm.